så då har den intagit min kropp.. den sköljde över mig igår! med värre kraft en vanligt.. vet inte varför jag blir så förvånad varje gång!? jag vet ju att det kommer förr eller senare..
 
men nu är den då här.. den klassiska tävlings ångesten!!

jag kan inte koncentrera mig på något, har svårt för att äta och sova.. och ser bara allt de värsta som skulle kunna hända på lördag! hur jag ramlar i starten, ramlar framför nån klunga så att folk ramlar ner för bergssluttningar (för visst kommer omgivningarna se ut som de serpentinvägar jag sett på Tour de France varje sommar), blir kissnödig och snubblar i brännässelsnår när jag ska kissa så att jag inte kan sitta på sadeln efteråt och jag har ju inte övat på att stå och cykla.. ja ni fattar!! allt ont kommer hända mig på lördag!

sen kan jag inte annat än att se tillbaka på dessa två senaste år.. för det är ungefär två år sen jag bestämde mig för att börja träna så smått! ut och springa skulle jag för att inte hamna helt sist i TjejMilen.. jag gick en minut och joggade en x 10 minuter och på de 20 minuterna kom jag 2 km lite drygt och var helt övertygad om att döden skulle komma och ta mig.. men än är jag inte död.. även om det kommit skador på vägen..

blåmärken, skruppsår, blåsor, stukade fotleder och självklart träningsvärk från helvetet...